Tänk så fort tiden går. Liam är redan 3 månader och glad och pratar som om han aldrig har gjort annat. Så underbart att se. Ibland tycker jag att det går alldeles för fort. Men alla åldrar har sin charm.

Jag är så tacksam som bor så nära och har möjlighet att träffa den lille så ofta jag får och kan.

Idag har Lucas och jag varit hos hans pappa Göran och grattat honom på födelsedagen. Vi fick tårta kaffe och kakor och bullar. Jättegott.

Om ett par timmar går vi på nästa kalas. Jannes dotter Isa fyller 22 år i morgon och ska firas idag.

Nu har jag bara en vecka kvar på 25 % sjukskrivningen. Känns skönt att börja jobba heltid igen fast det har varit skönt att jobba mindre ett tag faktiskt. Kunde jag skulle jag gå ner i tid för all framtid men jag lär ju tänka på pensionen också. Jäkla skit att man ska behöva tänka på det nu.....

Ringde försäkringskassan den 22 april för att kolla så allt stog rätt till med min ansökan, ja får jag till svar. Ringde i fredags igen för att kolla om dom har börjat med mitt ärende, nej men se där, dom vill ju veta mer...........!!!! Något den första jag pratade med inte sa något om.....blir så arg och sur för jag vill ju ha mina pengar jag har rätt till. Eftersom jag totalt har varit sjukskriven i 2 månader och inte fått någon ersättning alls så tycker jag att fan dom kan väl säga lika alla där på försäkringskassan. Men iaf så ringer min handläggare upp mig på måndag eller tisdag fick jag höra. Då ska jag tala om för denne hur jag skulle ha arbetat och hur jag har arbetat. Dag och tid och allt. Det hade jag kunnat sagt redan första gången jag ringde......

men vem vet jag kanske får pengar i slutet på maj!? När man kanske inte behöver dom lika mycket som nu.

// Maria